2012-01-16

Pang! Pang!

För bara drygt två veckor sen blev det nytt år och då skålades det hejvilt i balettvatten runtom i vår vackra stad. Och visst, champagne och alla dess kloner är förbannat trevligt när det är dags att fira, men just idag så vill vi hylla en annan njutningsdryck. Nämligen världens äldsta.

Öl!

Olja på tyska men på svenska en nationaldryck. Det finns så mycket som talar för varför öl är en sån värmande dryck kring våra nordliga hjärtan. En av anledningarna kan kanske vara att det är en av få alkoholdrycker som vi faktiskt är riktigt duktiga på att tillverka i Sverige.

När Fredrik Tunedal en kväll blev alldeles för irriterande trött på samma ständiga frasering (”En stor stark tack!”) från sina gäster i baren, beslöt han sig för att göra slag i saken – starta eget bryggeri.

Möt Pang!Pang! Brewery.

Huserandes i en gammal bagerilokal i Hökarängen är PangPang bland det absolut minsta och yngsta bryggeriet i Sverige, men kanske viktigast – det drivs av en riktig eldsjäl. Och det gillar vi! Hugo gillar människor som går sin egen väg, som vågar möta etablissemanget med nariga armbågar och som drivs av passionen till hantverket. Fredrik jobbar själv i sitt lilla bryggeri med undantag för några få gånger i veckan då han får en hjälpande hand från ytterligare en kille, men i övrigt sköter han allt annat själv. Till och med lyriken.

”PangPang Brewery vill förmedla en upplevelse som sträcker sig längre än smak. Vi vill se varje flaska som ett cylindriskt galleri som kan utgöra en plattform för olika konstnärliga uttryck”.

Den första ölen i arsenalen är en amerikansk pale ale med humlesorten Nelson Sauvin från Nya Zeeland som dominant smakbärare. ”Puttin’ in hours” finns att avnjuta hos bland annat AG, nyöppnade VOLT och Griffins Steakhouse.

Och för dig som är konnässör på riktigt så finns ölen i Systemets beställningssortiment. Med reservation för att Fredrik eventuellt inte har hunnit leverera ut en ny batch.

Puttin’ in hours Nr 89596.puttin



2011-09-07

This is England '86

Kommer ni ihåg den fantastiska filmen "This is England" från 2006?

Shane Meadows har gjort det igen - överträffat sig själv.

Nu har regissören tillverkat en miniserie som handlar om exakt samma gäng som från filmen. Nu utspelar det sig fyra år efter filmen och heter, passande nog, "This is England '86".

Ett gäng vänner från den, ofta feltolkade, engelska subkulturen skinheads. Märk väl, nazister och rasister är som bekant bra på att sno saker. Hitler tillämpade hakkorset - som i tusen år har använts som en betydelsefull symbol i asiatiska länder - som sin egen. Nynazister gjorde detsamma med Oi! punken och Rude Boys kulturen. Det vill säga drog på sig tighta jeans, hängslen och Fred Perry kläder. "Same name, same shit" går alltså inte riktigt att tillämpa här. De flesta "snälla" skinheads var faktiskt betydligt mer left wing orienterade, rent politiskt.

"This is England '86" har allt det som gjorde filmen så förbannat bra. En otroligt intressant inblick i de fantastiska subkulturer som föddes fram i England under 70 och 80-talet. Hög arbetslöshet och missanpassade ynglingar har tendenser att skapa kreativa stilar.

En otroligt stark miniserie som har allt man kan önska. Grymt foto,
starka karaktärer, humor, känsla, uppoffring och personliga katastrofer. Givetvis med diverse sköna, engelska dialekter.

Alltså kanske det kan vara på sin plats att förbise allt skit och mög som går på TV nu för tiden och istället låta sin kardiologi få jobba lite.

För en gångs skull.


thisisengland.jpg


2011-05-31

Future Islands

Alla ni som frekvent besöker Hugo känner förhoppningsvis till vår, något eklektiska musiksmak. Det är så vi vill ha det. Vad som är "rätt" och "fel" butiksmusik bestämmer vi. Och vi går bara med på att sänka volymen om du har något riktigt bra i din boombox.

Gott om bra musik finns överallt men hur många gånger är det egentligen som man känner att håren-på-låren reser sig av vällust? Inte ofta. Men ibland händer det magiska och just nu på Hugo pumpar
Future Islands ur högtalarna.

Var ska vi börja? Hur beskriver man storhet i det lilla och enkla?

Vi kan börja med det uppenbara - en sångare som ständigt bär stora vita t-shirts, säckiga chinos, obarmhärtigt högt hårfäste och med en scennärvaro och energi som få i branschen utövar. En bassist som alltid tycks sporta samma rutiga skjorta, samma långa cargo shorts och med en scennäravo i direkt kontrast till nyssnämnda sångare. En syntkille lång som en radiomast med ett mer uttryckslöst ansikte än radiomasten hans kropp är modellerad efter.

Världens sexigaste band. Eller definitivt inte. Future Islands är det perfekta exemplet på antihjältar. Och i detta fallet - tre töntar som är så jävla coola att det känns som man måste omdefiniera själva ordet. Själva musiken är rätt avskalad med tunga basslingor som ligger och maler i bakgrunden ovanpå en ganska tunnfibrig syntmatta. Associationerna till Joy Division och New Order är knappast långt borta. Låtar som "Vireo's Eyes" och "As I Fall" är förankrade i Peter Hook liknande basgångar, som till exempel i magiska "Shadowplay".

Stommen i låtarna utgörs dock av sångaren Samuel T Herrings otroligt, något excentriska stämma - en baryton stämma som han använder till fullo i hela dess spektra. Lekfullt och äventyrligt med ett tunnt lager ironi och humor. Citatet "..one of the most magnetic frontmen in indie rock" kan knappast vara mer rätt.

Ett band, bestående av tre pojkar som av en slump har blivit män och som gör musik för riktiga musikkonnässörer.

Future Islands på Spotify.


Future Islands





2011-05-20

Piff & Puffs okända öde

Hugo gillar öl. Det vet ni vid det här laget. Du gillar också öl. Men du vet faktiskt inte vad öl kan vara.

Det brittiska bryggeriet BrewDog tog i mitten av förra året fram den dyraste och starkaste ölen som världen skådat. Inte ens de mikroskopiska vattenbakterierna på Jupiters ena måne Europa har skådat en dylik öl. Men eftersom britterna har en ganska gedigen historia av storhetsvansinne och en innerlig önskan att erövra världen, så borde de rimligtvis åtminstone försöka göra detsamma i ölvärlden.

De lyckades.

BrewDogs The End of History är med sina 55% i alkoholstyrka ungefär som en choke från Fedor Emelianenko. En blond Belgisk Ale som är smaksatt med nässlor från de skottska högländerna och färska slånbär. Det intressanta slutar inte där. BrewDog letade rätt på en extremt talangfull konservator, krattade upp fyra stycken gråa ekorrar och sju hermeliner som alla hade blivit offer för det moderna bilsamhället och lät sedan flaskan husera de ömma djurens innanmäten.

Och med denna kreation satte de alltså spiken i kistan för vad modern bryggerikonst kan åstadkomma. Fantastiskt!


brewdog



2011-05-05

Det här med fotboll

Världens mest älskade sport? Kanske till och med i vissa avseenden hatad?

Eftersom Hugo numera är en stolt sponsor till det nystartade laget FC Stockholm Internazionale, så kanske det kunde vara lite på sin plats att vi skriver en liten kontemplativ essä om fenomenet fotboll. För ett fenomen råder det ingen tvekan om att det är - I Italien är det heligare än påven. I England är det lika självklart som en cup of tea. I Sverige väljer valfri ungkarl hellre en kväll framför El Clasico än ett restaurangbesök med flickvännen.

Varför? För att ta reda på "varför" så borde vi rimligtvis börja med att analysera det mänskliga beteendet och varför vi gör vissa saker. Vi kan alla hålla med om att vissa grundläggande aktiviteter är avgörande för vår direkta överlevnad. Men utöver alla dem så finns det en hel uppsjö andra saker som vi måste ha för att känna glädje i tillvaron. Alla dessa ting kan man härleda tillbaks till samma grundprincip - vi vill inte vara uttråkade. Alla människor vill ha ett syfte med sitt liv och alla vill fylla sin tid med något meningsfullt. Men framför allt - vi vill ha jävligt kul! Och vad är det bästa sättet, nio gånger av tio, att ha kul på?

Att umgås med människor vi tycker om.

Kort och gott, att vara ensam hela tiden är piss. Att känna gemenskap och umgänge med andra människor är ren och skär lycka. Det är det som får oss på bra humör, det är det som sätter fart på endorfinerna och alla andra lyckosubstanser som ligger gömda i våra ömtåliga, ibland försoffade kroppar. Så, varför älskar vi fotboll? Jo, helt enkelt för att det tillfredsställer våra grundläggande behov. Vi känner gemenskap, vi känner en strävan efter ett mål (bokstavligt och figurativt talat) och vi upplever alla våra mänskliga känslor - tillsammans. Vi upplever ett "vi mot dom" scenario under varje match, men på samma gång existerar det bara på ytan eftersom vi alla älskar samma spel.

Så, oavsett om man älskar fotboll eller hatar fotboll, så är det ändå på sin plats att hylla sporten för att den framhäver allt det som är mänskligt i oss. Den får oss att älska, den får oss att hata och vad kan vara värre än att inte vara mänsklig?

Möjligtvis att heta Vinnie Jones.


vinnie-jones



2011-03-30

Robstown, Texas

Är födelseplatsen för Texas Hold'Em Poker. Imorgon, torsdagen 31/3 kör vi på Hugo en liten turnering i denna hundraåriga pokerform. Och vad bättre än att upptakta med tre intressanta historier från en svunnen tid?

1. Död mans hand

I Augusti 1876 i Deadwood, South Dakota, satt Jack McCall mitt uppe i en runda och blev lite småirriterad på sin motståndare Wild Bill Hickok, eftersom han trodde att denne fuskade. Detta löste dock McCall enkelt genom att peppra ner Wild Bill. Wild Bill satt, innan han bokstavligen talat gick "all in", med en hand bestående av två par - svarta ess och svarta åttor. Det är denna hand som sedan denna dag kallas för död mans hand.

2. Fem månader

När legenden Johnny Moss kämpade mot Nick "The Greek" Dandalos i ett minst sagt monstruöst spel som varade i hela fem månader, lyckades Moss tömma The Greek på 4 miljoner dollar. Året var 1949 och grunden var således lagd för World Series of Poker som officiellt startade 1970 och med Moss som framtida trefaldig vinnare i turneringen.

3. Poker Alice

I det gamla väst var Alice en kvinna som kommit från England till Colorado i mitten av 1860-talet som senare gifte sig med en gruvingenjör med pokerskills. Alice började lära sig spelet, fortsatte lira efter sin makes död och blev extremt skicklig. Så skicklig att hon kammade hem över 5.000 dollar (motsvarande Jan Stenbeck förmögenhet med dagens penningvärde). Alice lyckades, under sin pokertid, skjuta två män, varav en dog, samt öppna spelhus kombinerat med bordell. Hon vägrade dock att spela på söndagar utan valde istället att undervisa andra kvinnor i söndagsskolan.

Bra Alice, man måste tänka på moralen ibland också.

Poker Alice

2011-01-16

Det sociala nätverket

Nu har Hugo en egen Facebook sida! Visst, vi kanske inte var först, men som med alla högkvalitativa saker i livet, så har det fått ta lite tid. Tänk på vårt inträde lite som en vällagrad Prosciutto di Parma, eller en fin vintage av Château Margaux. Man kan inte bara låta allt rusa fram, vissa saker kräver lite kontemplation, lite.. eftertanke.

Klicka här, logga in och gilla utav bara tusan!



2010-12-08

Ein bier bitte

Okej. Julen närmar sig. Men frågan är inte vad du önskar dig till julklapp, för du kommer ju ändå inte få den där limiterade, one-of-a-kind klockan av din fru i vilket fall som helst. Den kostar ju trots allt lika mycket som en nyrenovering av köket. Och du får gärna gissa vilket alternativ din fru gillar (bäst) mest..

Nej, frågan är vad du ska stjälpa i dig i jul och kanske framför allt, till julbordet. Det har nämligen dykt upp extremt många intressanta ölsorter på systemet den senaste tiden. Och juletid är ju faktiskt ölets högtid. Vin är ändå överskattat resten av året så det räcker och blir över. Dessutom är öl kung över vinet. Varför? Ett: öl är världens äldsta alkoholhaltiga dryck. Två: du kan para det med vilken maträtt som helst. Tre: det är, på klassisk elegant manéer, jävligt manligt att dricka öl.

Sådärja.

Till julbordet är det oftast väldigt trevligt med kraftigare ölsorter, exempelvis ale, mörk lager kanske till och med någon stout också. Tricket, som med alla pairings, är att matcha styrkan och smakerna i maten med dryckens dito egenskaper.

Nedan följer en enkel, men ack så noga sammanställd lista på fem riktigt bra öl till julbordet. Men snälla pojkar, njut dessa med andakt, supa kan ni göra med fröken Stella, herr Becks eller gubben Norrland.

St Eriks pilsner - En fräsch, frisk och citrusdoftande lager som gör sig förnämligt bra till den salta sillen och den gravade laxen. En påtaglig nyans av citrus. I ett öl. Till fisk. Precis, köp.

Falcons Julmumma nr 11355 - En obarmhärtigt fantastisk juledryck! Söt, mustig, kryddig! Smakar julafton. Punkt. En fantastisk kamrat till all den sälta som finns på julbordet. Försvinner fort från systemets saldo så se till att bunkra upp.

Sierra Nevada Pale Ale nr 1525 - En blommig, fruktig, fantastisk pale ale som passar utmärkt till prinsakorvarna, kålen, köttbullarna. Grymt bra för dig som just har påbörjat smakresan mellan underjästa och överjästa öl.

Mohawk Extra India Pale Ale nr 1419 - En svensk tiger. Eller rättare sagt, en svensk atomubåtsexplosion. En indisk blek ale (extra humlad ölsort som ursprungligen tillverkades för att klara resan mellan Storbrittanien och Indien) med kraft att överrösta SAMTLIGA julsmaker. I den här ölen huserar smaker du inte trodde var möjliga att uppleva i en öl. Bli alltså inte rädd om du känner aromer av isbjörn. Eller nyrakad jultomte.

Nils Oscar Rökporter nr 1473 - Ett öl att njuta i den ärvda läderfåtöljen tillsammans med James Joyce's litterära monsterepos Ulysses. Dra gärna fram fåtöljen också så den står lite närmare kakelugnen. I det här läget kanske du inte har så mycket tilltugg, men det gör inte så mycket - du har lite rök från elden. Du har påtaglig rökarom i ölet. Ibland ska man inte krångla till det så förbannat. Om du tvunget vill ha tilltugg till ölet så prova några flisor torkat älgkött.



2010-11-23

Hugos Tankar på Spotify

Eftersom vi brukar tipsa om musik i detta forum tänkte vi att det va ett bra tillfälle att även göra denna tillgänglig för er på Spotify! Klicka på länken och tryck på subscribe när ni har kommit åt sidan på Spotify så hamnar den under era andra spellistor.

spotify:user:hugo-sthlm:playlist:4xa3MkNWVVx8cGA7qfskY7

...och en liten sak till, glöm inte att komma in i butiken för uppdatera ytterplaggsgarderoben....det ser ju trots allt ut att bli en kall vinter i år!

2010-11-18

Mindre än noll två

För tjugofem år sedan debutterade den amerikanska författaren Bret Easton Ellis med sin novell "Less than Zero". En orgie i ungt leverne med sex, droger och monstruös narcissism, som nu tar sin fortsättning i "Imperial Bedrooms" som släpptes i somras.

I Imperial Bedrooms återanvänder Ellis karaktärerna från Less than Zero och berättar om deras liv efter händelserna i nämnda novell (som även filmatiserades). Ellis är en mästare i att beskriva unga människors förhållande till varandra, och det mer än gärna på ett ofta sadistiskt, känslokallt sätt, som ytterligare framhäver karaktärernas egon och den "omänsklighet" som han gärna injicerar i sina karaktärers personligheter. Det extensiva våld som skildras i hans andra noveller "Glamorama" och "American Psycho" är frånvarande i Imperial Bedrooms, där han istället lägger ansträngningen på dialogerna och den deckarkänsla som drar igång i mitten av boken och sedan löper boken ut. I Ellis noveller finns det alltid en skymt av mystik, alltid någon okänd karaktär som hålls i bakgrunden men som ändå huvudkaraktärerna känner ständig närvaro utav. Njöt man t ex av David Lynch's mystik i Twin Peaks så torde man göra detsamma i Ellis's noveller.

Få författare har samma känsla för dialog och slang som Bret Easton Ellis. Att läsa hans böcker är en upplevelse som faktiskt uteslutande skall avnjutas på engelska just för att till fullo kunna uppskatta det språk han använder. Och för er som letar efter lite "shock value" i vardagen, så rekommenderas American Psycho och Glamorama starkt - bland det mest våldsammaste och sjukast vridna som någonsin har bläckats ner på ett papper.



Äldre inlägg »